Superkvinna..trodde jag, ja!

Jo men visst, en heldag i Karlstad fixar man när man är höggravid (trodde jag, ja..). Vendel fick vara med mormor, jag tog mig vidare till Fru Jägerung och vi brummade till sta' n. "Man är ju superkvinna så man kan allt om man bara vill, trots att magen står rakt ut" är min filosofi. Varför klaga när man kan fokusera på det som är positivt?

Men efter ett 12-timmars pass i sta'n så kan man nog få tänka om lite. Var helt slut dagen efter shoppandet, fixade trots allt en gipsmagen med hjälp av syrran som fick stå ut med mycket denna dag.

Sedan under helgen blev jag sjuk, feber och magknip som leder till, ja ni vet vad! Tog mig dock ut en sväng under söndags eftermiddagen och fixade "ljussättningen" uppe vid vägen. Vendel och pappa hjälpte till förstås.

I dag måndag har vi busat i snön och tittat på pappa när han hjälpte en lastbil som kört i diket, på väg till våra grannar. Pappa fick dra upp den med grävmaskinen och det fixade han med ett kick -det är allt en bra "kâr" den där far:-)

Vinke, vink...