Jovisst så var det, en liten pappasnok kikade förbi häromdagen. Den hälsade på Iza först i hunnegårn, sedan
slingrade den sig vidare till vinbärsbusken ochvi följde den med spänning. Ormar är vackra, men
ändå ger de rysningar då de är okontrolerbara.
Vinke, vink...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar