Jo dår var det dags att gripa tag i löshöet. Som tur är har man glada ongar som hjärtligen ställer upp och hjälper till. Först i med höet och sedan i med gossarna i kärran, brum brum nu åker vi. Inte så långt, men en lagom bit för att de skrattar och tycker det är gôr skôj att åka i släpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar